För något hände när jag väl blev gravid. Dels fick jag blödningar när jag tränade vilket gjorde att jag helt enkelt inte vågade träna. Och med träna menar jag tydligen all form av motion, till och med lite snabbare promenader och i förlängningen ut och gå över huvud taget. Jag mådde illa och då ville jag äta kex, ljust rostat bröd och liknande allt annat än nyttiga saker som jag borde hålla mig undan från. Jag ville inte länge enbart dricka vatten utan för första gången på över tio år så började jag dricka saft och läsk. Och så slutligen godiset. Det hade jag också hållit mig från i över tio år men så blev jag gravid och var tvungen att äta skiten.
Så nu sitter jag här igen och väger 95 kilo. Det är inte fullt så illa så då i november 2014 när jag började min förra viktresa, men nog är det illa.
Så nu är det dags igen. Jag har nu fördelen av att veta att jag kan, att jag är kapabel. Jag har också i min ryggsäck verktygen för att lyckas och nu gäller det bara att sätta sig och strukturera upp sig själv. Tiden för att lyckas finns. Jag och dottern kan gå på hur många promenader och power walks som helst, två gånger om dagen om det skulle vara så. Problemet är maten men jag vet vad jag får äta, det gäller bara att äta det också. Förra gången tog jag hjälp av Herbalifes produkter och det tänker jag mig göra så småningom igen.
En viktig grej jag lärde mig under förra året är att ha tydligt mål och målbilder och delmål. Därför tänker jag sätta mig ner och strukturera upp vad jag verkligen vill. Små steg i taget...
Framför allt lärde jag mig också hur bra det var för mig att följa mina resultat genom att skriva ner och utvärdera. Förra gången gjorde jag det i en dagbok, den här gången ska vi se om inte bloggen kan fungera som ett verktyg. Oavsett så är det viktigaste att jag får skriva för då blir allt tydligare för mig. Ibland kanske det bara handlar om att skriva ner vad jag äter, ibland tankar som dyker upp, få ventilera misslyckanden och när jag lyckas. Allt är av vikt!
Utgångspunkten nu är ganska så värdelös ↣ men vi ska framåt och den ser ljus ut bara jag vet vad jag vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar