Invägning

Vilken hemsk inläggsrubrik, men det är det det handlar om. Invägning. I morse tog jag mod till mig och ställde mig på vågen. Fick damma av den lite först men sen  ställde jag mig och inväntade de där hemska siffrorna. Det tickade och tickade men slutligen så stannade den på 100.5 kg. Hemska siffror men jag trodde faktiskt att det skulle vara lite värre, så samtidigt lite lättnad. Men där finns att ta av. Många kilo ska bort.
Sen fick även måttbandet dammas av lite grann.
Mage: 121 cm
Midja: 101 cm
Lår: 74 cm
Vad: 41 cm
Bröst: 120 cm
Rumpa: 119 cm

Som ni kan läsa av siffrorna är jag rätt jämntjock över allt ihop. Istället för att se ut som en boll är definitivt ett mål att få lite former. Hade faktiskt varit ganska trevligt.

Till det lite mera positiva och det måste ju faktiskt vara att skriva mål och framför allt belöningar för uppnådda mål. Jag tycker det är väldigt svårt att komma på mål till sig själv för att belöna sig själv. Men däremot tror jag att det är otroligt viktigt för att man ska kunna tro på sig själv och våga se sina egna lyckanden. Dessutom tror jag inte att delmålen ska vara speciellt oåtkomliga. Man måste kunna lyckas. Därför ska mina målvikter ligga nära varandra med små jämna mellanrum.

- 5 kg = gå och köpa mig ett par nya byxor
- 10 kg = tapetsera om sovrummet
- 15 kg = göra en stor bokbeställning
- 17,5 kg =
- 20 kg =
- 22 kg =
- 24 kg =
- 25 kg = tatuera mig

De där belöningarna får jag nog fundera lite på. Dessutom märker jag att jag måste spara pengar emellan för det här kan bli dyrt. Det slutliga målet är att väga 75 kg och allra helst vill jag göra det till nästa sommar när min syster ska gifta sig. Men jag ska skynda långsamt. För det handlar om att ändra en livstil lika mycket som att minska i vikt.

Så nu ger jag mig själv en liten klapp på axeln och önska mig själv lycka till samtidigt som jag boostar mig med självförtroende på att detta klarar jag av. För jag gör det för mig själv, av egen vilja.